Nog såg torpet lite ruggigt ut. Vistelse på altanen lockade inte och den flammande blodnävan får man inte se förrän nästa år. Det stormade hård nordvästlig vind. Det är den värsta vinden vad gäller eldning i spisarna. Det rykte in så vi nästan kvävdes. Vi fick öppna alla fönster och dörrar för vädring trots att det var endast 5 grader varmt ute. Burr! Tur att vi hade utomhussysslor ogjorda.
Halva potatislandet var fortfarande inte upptaget.
Det tog inte länge att få varmt när man började med det.
Viktigt med potatisupptagning vid torpet är att man har de rätta tillbehören. Man kan inte använda vilken plasthink som helst. Icke! Ett emaljerat ämbar är vad som krävs. Skörden blev tillfredsställande även om det fanns lite "svinpäron" här och var. Riktigt små potatis kallades så i mitt barndomshem, fast vi inte hade gris utan gav dem åt fåren.
Anledningen till detta torpbesök var egentligen denna gång en annan än potatisen. Vi skulle få en lantmätare dit. Vi hade köpt en smal remsa mark till och nu skulle råstenarna på plats. Detta görs numera enkelt med satellit och GPS. Vi fick bra tid till en kopp kaffe i torpköket (som då var rökfritt och varmt).
Samma dag vi skulle bege oss hem blev stormen hårdare. Jag tog en tur västanpå bergen. Jag måste stå bredbent för att inte blåsa omkull. Mäktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar