söndag 9 oktober 2011

Sovmorgon.

Att sova tills man inte är sömnig mera... vilken makalös känsla.
Man kommer till sans, men har ännu inte öppnat ögonen utan ligger och bekantar sig med verkligheten.
Var är jag?  Vilken dag är det? Skall jag på jobb?... har jag överhuvudtaget bråttom?
Nopp!!
Slår upp ögonen... ja, det var så sant, se där... maken kom ju hem igår över ett stormigt Ålandshav.
Betyder: Sällskap vid frukost bordet.
Kaffesuget TVINGAR upp mig ur sängen. Tvingar och tvingar, alltså jag väger det goa i att ligga kvar i sängen mot en nybryggd kopp kaffe. Kaffet vann!
Sedan droppar de in till köket och kaffet allesammans. Ungdomar, barn och en make som doftar Rexonatvål. För egen del är det väl visserligen inte Rexona jag doftar eftersom jag sitter i min säckiga särk ännu. Jag skall nämligen duscha senare och fara på Queenövning.
Det där med Queen blir bara roligare och roligare. Arrangemangen är geniala, men vad kan det annat bli med Mercurys fantastiska musik... och texterna sedan!!
Hur jag skall klara av att kunna allt utantill efter julen är för mig en gåta. Jag är ju inte känd för att kunna texter precis. Jag är den största humdidumdirajjraj sångaren på ön! Jag menar!
Det blir att ligga i då.
Lite lustigt är det att jag använt 10 år av träning för att kunna sjunga klassiskt och nu när jag börjar fatta litet av konsten så är det dags för mig att sjunga med ren bröströst som en riktig rockare igen. Det är faktiskt inte helt lätt. När man kommer upp i höjderna så måste man passa sig.

När jag slutligen kommer hem igen så ser jag maken komma släpande med grillen.
Ja det är så dags nu... suck! Tillsammans bär vi även bort sommarmöblerna medan jag kvider...
Nej, jag vill inte, det kan inte vara sant, jag orkar inte med vinter, jag blir sluuut, jag döör!
Jag är som synes något illvilligt inställd till vintern (inte julkortsvinter, men slaskochsnålvindvinter). Det gäller att suga på de karameller som eventuellt bjuds på under månaderna framöver.
Och sen då?
Ja...
middag,
diska
TV
bloggen
sova
...igen då jussom.

3 kommentarer:

  1. Ibland är det med sorg och ett visst mått separationsångest man tar avsked av sommaren, men samtidigt hälsar jag hösten och vintern välkomna med en känsla av välbefinnande när jag staplar ved och skördar svamp och jordärtskockor... Kluvet det där... :) / Santha

    SvaraRadera
  2. Det låter som ett sunt och bra sätt att ta emot höst och vinter. Jag är och förblir en hysterika!! Allt är en katastrof tills jag är mitt i det och det ändå fungerar på något vis. Snart "ojjar" jag mig för julen (oftast ganska högljutt). Märkligt nog så delar jag ditt nöje i att stapla ved, vilken årstid som hellst faktiskt :)

    SvaraRadera
  3. Freudiansk felskrivning. HELLst heter det väl inte?...jag bara förväntar mig ett.

    SvaraRadera