Jag trivs med mitt arbete, det är bara 03.45 på natten som jag vankar omkring och funderar över varför jag inte valde någon annan inriktning i livet. 08.01. är alla dessa tankar borta.
Jag kan ju berätta att jag alltid vaknar sådär "cirkus" runt tolv, under min sovstund på dagen. Då stiger jag upp och äter något bara för att få lite paltkoma och somna om igen.
Medan jag äter så läser jag Ålandstidningen.
Eftersom Ålandstidningen befinner sig i en låda vid landsvägen och inte bredvid min kaffekopp bara sådär, så måste den hämtas in.
Trött är man!
Vägrar gör man!
Jag orkar bara inte klä på mig!
Varför det? Jag skall ju just i säng igen!
Således travar jag sommartid, iväg i bara nattlinnet, (lite lagom urtvättat så där) inte sällan med makens tofflor stl.44 på fötterna.
Vintertid utbytes dessa tofflor till lämpliga stövlar, dvs. de som står närmast.
En jacka kan nu även komma med i bilden.
Oftast drar jag väl på mig en morgonrock och med halvslutna trötta ögon försöker jag se i båda riktningar av vägen om det finns annalkande folk. Jag har fortfarande lite anständighet kvar brukar jag tänka.
Jag försööker ju faktiskt undvika att någon ser mig.
Man kan undra om grannarna sitter i sina fönster vid tolvsnåret och kollar läget.
- Nu kommer hon! HERRE GUD! Idag är det värre än vanligt!
Jag slog väl någon sorts rekord förra veckan när jag färgade håret och när jag satt med kletet i huvudet och en handduk om axlarna och kom på att: Nu har jag fritid, nu skulle man kunna... läsa Ålandstidningen... som ju är i lådan.
Så det blev att trava iväg ut på landsvägen fast jag såg ut som om jag doppat huvudet i en koskit.
Det kändes helt rätt att de trevliga pensionärerna som bor i området, redan hämtat posten.
Jag tror inte att jag fixat att småprata den gången.
Annars måste jag säga att jag blev nöjd med färgen. Guldbrunt skulle det bli... och blev.
Vacker som ett höstlöv
SvaraRaderaJag undrar hur den som reagerade negativt på din uppenbarelse skulle vara funtad :) Det verkar liksom en skvätt onödigt att hetsa upp sig över att en medmänniska iklädd nattlinne morgonrock och stövlar eller bautatofflor promenerar till sin postlåda. Om du mot förmodan skulle möta någon är det deras förlust om de inte inser att du förgyllt deras dag :) Blir de upprörda så har du gjort dem en tjänst genom att minska deras missnöjes- / gnällkvot den dagen :) Jag skulle bli glad av att se dig faktiskt :) (Var sade du att du bodde sade du? *S*)
SvaraRaderaJag måste in å läsa bloggen en gång till idag. Koskit på huvudet...du kan du..haha
SvaraRaderaKära kommentatorer. Jag tror inte att folk reagerar negativt, ja, lite kanske. Det är nämligen min RENOMMÈ som blir skav i kanten. Nog tror jag att man vet att jag är lite knäpp men de vet nog inte vilken omfattning det handlar om. Angående koskitsinpackningen. Det kanske går att göra pengar på det. Råvara finnes mer än mycket i denna by.
SvaraRadera