Utsmyckning.

Jag har faktiskt gått och tänkt på detta en vecka eller två, detta att vi gärna smyckar oss.
Upprinnelsen till mina funderingar bottnade i att en i vårt hus fick ett dyrt halsband och jag syrligt muttrade att "en annan får minsann vara utan".
Jag hörde om någon som målade torra älgskitar och trädde upp på ett snöre och hade det som halsband...
det är väl ett sådant man får om det bär till att bli smyckesbehängd någon gång. "mutter mutter".
Folk smyckar nu sina ögonbryn, öron, (så mycket som finns plats för) navlar, näsor, bröstvårtor, slidläppar och ollonkanter, tår och anklar... naglarna dekoreras och huden... tala inte om huden!
Det var då som självaste den, vad det skall tatueras!
Jag säger som Hasse Alfredsson:
-Låt dom hålla pååååå bara!
Någon frågade för några dagar sedan om inte jag skulle tatuera mig.
-Nej, det skall jag inte! ...för jag tycker egentligen att det är ganska fult.
-Vah? Det finns ju så många snygga, coola, vackra tatueringar...
-...och så väldigt många fula. Nopp!! Princiiiiip!

Därför drog jag först slutsatsen att smyckningsraseriet är något nytt!
Men, när jag tänkte efter...
- Vid utgrävningen av pyramiderna, stenåldersboplatsen, järnåldersgraven hittades pärlor och spännen.
Så först kom ljuset, sedan Adam, påföljande Eva, därefter kom pärlhalsbandet.
Naturfolken kan ha skräckinjagande tatueringar, men också otroligt vackra smycken.

Nu börjar det bli dags att dra en slutsats.
Är smyckning ett behov? Till och med ett grundläggande behov?
Att göra sig attraktiv, att uppmärksamma någon annan, möjligen det täcka könet... att marknadsföra sig....
Kanske handlar det om behovet av att föra sina gener vidare, reproduktionen.
Jösses!  (stora tankar) Artens fortlevnad! Det är nästan så man är på väg att tatuera sig ju.

Bruno var helt omedveten om de sköna hundralapparna han bar runt nacken häromdagen. Han hade fått korn på rådjursklövar och var inte intresserad av något annat även om han vissa tider inte verkar tänka på något annat än att föra sina gener vidare.
En pejl!
Det är grejer det! Vilka oanade möjligheter till kontroll skulle det inte kunna ge mig om jag hängde den på maken om han förirrar sig in på krog någon gång?