Vår varma höst.

"Över bygden skiner sol i blånande sky".
Vilken höst vi har haft än så länge.
Solen sken kanske något blekt och orkade endast en kort bit ovanför horisonten, men den var där.
Jag såg den!
I väster...

och i öster.

 På vår egen tomt är det ganska skuggigt, en typisk åländsk lund, skulle man kunna säga.
Nu har jag fått löfte om att trän skall fällas (jag tror faktiskt att jag gnällt om detta på bloggen tidigare), men än så länge sträcker sig träden upp mot himmelen värre än Jacks bönstjälk.
Hmmm... kanske man skulle klättra upp och se vart man hamnar...
Kanske en ung Robert Redford sitter där uppe och väntar på mig eller Tony Curtis när han var som charmigast.
Nä det är nog bäst man håller sig på jorden, de är nog inte så bra på att fälla träd de heller.

Jag gick i alla fall ut och gjorde detta, det var ju himla bra.
Bra tänkt, nu får de som promenerar förbi vår gård något vackert att se på när de tar sin försommarpromenix.

Ja, jag vet... en par månader för sent bara.