... sa min syster (den nygifta)
- ...till och med om ett... ett.... ett HUNDKOPPEL!
Jaha.
Skall försöka då...
Nämnas kan ändå att tidigare, då vi ännu hade en groventré att tala om, en som inte var sönderpikad i golvet och så... då hängde kopplen i rad på krokar på väggen.
Nu ligger allt i en röra i en korg i glasverandan.
Orange lina för blooooodspårning, sele med ändamål för cykling med doggen, reflexväst för att synas vid jakt...
och hör och häpna!
...även julkostymen.
Själva hundkopplet är den bruna remmen mitt i bilden.
Jag har egentligen inget att säga om det, så det går nog inte att blogga om ett hundkoppel.
Jag kan nog blogga om hundkoppel. Det finns historier om "hund utan koppel". Som idag då Darwin på 10 sek upptäckte att lilla grinden inte var ordentligt stängd.En besökare under morgonen...Hans smet. Då cyklade jag omkring med hundkopplet... blablabla..fångades upp då han träffade en annan hund. Kopplad. Jah så kan de gå, om inte haspen e på
SvaraRaderaJa, sett ur den synvinkeln så går det säkert att skriva en roman. Vi har haft koppleriverksamhet också i vårt hus. En förrymd löpande tik satt en hel natt under köksfönstret och glodde in medan Bruno satt, nej LÅG på mina begonior och ylade på andra sidan fönstret...
SvaraRadera...en HEL natt! Jag kom hem från jobbet och mötte en "glåmig" utvakad karl som inte alls såg tjusningen i det hela, när jag påstod att de var SÖTA. Rymma kan de! Man får vara som en hök på fyrbeningarna.
ny gift syster det vara vad jag läste.. livet med hundkoppel vet jag inget av..men barn koppel...det är annat det:)
SvaraRaderamiloa, du får kolla "Greger berättaren" under favoritbloggar.
SvaraRadera