Glojärn.

Kan det vara så att jag faktiskt i hemlighet, så hemligt att jag inte ens visst det själv, har önskat mig glasögon?
...att kunna se lite forskande över kanten på glasögonen, vika ihop dem och lägga dem på bordet och sucka som om jag behövde vila efter att ha gjort något viktigt och klokt.
Den där känslan också när man lägger undan dem + boken på nattduksbordet, med tanken:
" Så var även denna dag till slutet kommen".

Lite vuxet sådär...
Att lyfta upp dem i pannan "GW Perssonskt" och kisa något glosögt mot de unga flickorna på jobbet, lite lagom så att de KÄNNER av åldersskillnaden, förstår min visdom och inte DIREKT börjar komma med några nymodigheter som jag inte förstår mig på.
(Jag har ett par i arbetsrockens bröstficka. Pantermönstrade, liksom pantertant, för att göra signalerna än tydligare)

Kan man på annat sätt förklara denna mängd av, drivorna av bensinmacksglasögon som ligger och dräller?

 HÄR!

 ...och HÄR!

...och i väskan...

Jag har väntat på det, men först igår!... kom maken med med en syrlig kommentar.
-  Har du sökt för det där med glasögonen?
Det var när jag hade köpt matchande brillor till boken jag läste.

(Jag läser ALLT som är oläst i huset om ni undrar över mitt något ungdomliga val av bok)

Byn på åsen.

Byns hus är samlade i en trevlig rad längs stenåsen som sträcker sig från Bovik till Kattnäs. (hoppas jag inte ljuger allt för mycket nu om sträckningen) Uppe på åsen går inte spadbladet ner långt förrän det stöter på sten. Av naturliga skäl finns därför åkrarna nedan om. Där odlar man potatis och säd och resten är betesmark.

Åsa-Bruno spanar oskyldigt in mot byn under vår promenad på den smala vägen.

Därefter vek vi av på brottets bana.

Kanske hade vi inte rent mjöl i påsen?

Jösses!

 Jag har idag gått av mitt vakpass på fyra nätter. Det funkar bra det här med att vaka. Inte några problem med att sova inte, nej.
Igår vaknade jag kvart i sex på kvällen, av att någon stod bredvid sängen och frågade:
- Var är mina fotbollsskor? 17.45! OMG! Jag har väl aldrig sovit så länge efter att jag vakat.
Sonens fotbolls säsong skulle tydligen börja och.... var satte jag hans fotbollsskor i paniken, när vi upptäckte vattenläckan i höstas och allt i groventrén togs bort och sattes på minst hundra olika ställen.
Naturligtvis är dessa ställen därför inte de naturliga ställena prylar skall vara på...
Var? Var? Var?
Kanske i glasverandans bänkar? En skänk stod för ...och en TV på locket + lampor och bokhyllans alla böcker.
Kånka släpa dra och svära...
Nej! Där var de inte!!

En fotbollkompis till sonen hade dessutom klivit in i röran. Han stod tryckt mot väggen och beskådade spektaklet. Jag i en gammal morgonrock som sett bättre dagar, håret på ända, ögonen stirrande, hysteriskt rotande i kaoset.
- Jag kan inte täääänka, jag har ju just vaaaknat. Var äääär de? VAR? VAR??? Jag känner mig.....
-Psykotisk? fyllde fotbollskompisen försiktigt i med darrande stämma, ja, typ så var det...
Jag stirrade på honom.
-Ring pappa! Sade jag till sonen.
Och se! Det löste sig kvickt.
Nu oroar man sig för att man skall bli en "visa" i finska serien i sommar.
Beskrivningen av den "Psykotiska kärringen som skulle till att leta upp fotbollsdojjorna inför träningsstarten"
Stackars ynglingar! De kommer att sjunka en division nu när början blev så dramatisk för några av spelarna iaf.
Lång återhämtning för alla parter kan tänkas.

Därefter:
Ta hand om hunden, promenera, mata, laga mat, äta, duscha, rusa med vått hår ut genom dörren med nedtrampade bakkappor på skorna, flaxande jacka och med en mugg kaffe i handen.
Sista natten skulle avverkas.

Förvandlingens hus.

Here we go again!

Vardagsrum och hall tömda för tapetsering.
Det bedrägliga lugnet efter julen visade sig, som så mycket riktigt redan anades 
...vara en illusion.

Tre olika arter, fyra nationaliteter.

                                                     Spansk jordekorre.

                                              Svensk jungfuslända.
.

.
.                                               Åländska islänningar.
.

Passligt.

Berättaren n´Greger satte passligt in en Eilert länk idag, då jag än en gång skall på sångövning.
Det finns många ödesbröder och ödessystrar som tampas med text, takt och ton.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker att Florence var lite cool! :))



Ok...
Efter Tommix kommentar tarvas ett sent tillägg i inlägget.


Jeeeeesus!

Orkar ni läsa ett långt inlägg?

Jag har lovat mig själv att aldrig skriva ett inlägg som börjar med:
Idag vet jag inte vad jag skall skriva om...
...så låt bli då, häv inte ditt/mitt ingenting över folk, eller för all del gör det. (jag har kommit på att jag  förmodligen är en neutral skeptisist, som alltid skjuter fram mina omdömen, inte packar mina åsikter på andra.)
Men, ändå några tankar...

OM ATT BLOGGA.
Det är en varningsklocka för mig när jag lägger in andras bilder, klipp från youtube, andras skämt...
JAG BÖRJAR BLI UTSUGEN PÅ MIN PÅHITTIGHET!
Det känns som om alla uppslag jag får, så har jag skrivit om tidigare.
Jag skulle ju kunna ta en promenad och ta några foton av vad jag ser...
Men, det har jag ju nyligen gjort!!!
Fota ...min hund. Gjort!
...min fotvårta. Gjort!
Skriva att jag ...drömt i natt igen att jag haft ihjäl någon och gömt liket. (Okey, det var lite udda denna gång för liket ligger i marken framför Kattby kiosk.) Men...Gjort!
Är det oxveckornas förbannelse?
Jag har klickat runt bland andra bloggar... japp, så måste vara fallet.
Efter julens stohej har luften gått ur bloggarnas kanelstinna hjärnor.
Initiativlösheten har kommit som en otrevlig baksmälla. Inte för alla då, det finns naturligtvis lysande undantag. (jag garderar mig eftersom jag som sagt är en "neutral skeptisist")

GÅR DET ATT MANA FRAM KREATIVITET?
Den som är produktiv lämnar många produkter efter sig, medan den kreativa, den verkligt originella sällan gör det. Det är tydligen så att snilleblixtarna inte slår ner så ofta.
Nu får kreativitet inte förväxlas med intelligens, sägs det.
(Vad nu intelligens är?)
Så därför "kan", (jag säger "kan",  för att hålla alla dörrar öppna för annars är jag ingen sann "neutral skeptisist")
...den intelligente stöta på hinder i det kreativa tänkandet om man har alldeles för lätt för att tänka logiskt.
Nu skall man dessutom inte beblanda ordet intelligens med ordet "klok".
Nej, nej, sinni!
Det är något heeelt annat.
Att vara klok är att besitta förmåga och att ha samlat på sig kunskap och erfarenhet.
Att vara intelligent är förmågan att inhämta denna klokskap.
Ni skall veta att...
ni kan bli klokare av att läsa min blogg (hö hö hö *skepsis*),
men inte intelligentare.
Ja, det var väl vad jag hade att säga idag,
förutom att mina söner med sambossare kommer på svärmorsmiddag idag. Jag skall bjuda på kyckling då det är den enda rätten som jag med säkerhet vet att alla äter.
Om jag var innovativ, lite kreativ så lindar jag in kycklingarna i folie och lägger dem på bilmotorn och kör som en vettvilling runt kommunen. Efter 40 km så vänder jag på dem.
Eller ännu smartare!!!
Jag stoppar postbilen och lägger kycklingen under postbilens motorhuv. När alla rundorna är körda......
KLARRRT!!!
Nu känner jag mig lite gladare.
Det var nog bara en liten "kreativitetssvacka" jag var drabbad av.

* skeptisism*

Genomlyst.

Jaha, ännu en medelåldersrit avklarad.

En milstolpe, som konfirmationen eller kanske pensionen.
Jag är så tacksam för att jag lever i ett samhälle där möjlighet till mammografi finns.
Jag är så tacksam för vårt fina sjukhus i varma välkomnande färger, ett sjukhus som har  TVÅ! sjukhusvärdar stående i entrén.
Jag är tacksam för litenheten, parkering 50 m från ingången, inga köer vid mammografin.
Jag är tacksam för att man använder utrymmena till max.

Onegin som jag nojsar så mycket om...

Och jag skulle liksom vara kärringen till höger då.
Kvinnfolken som sjunger i bakgrunden är mina döttrar som sjunger en rysk folkvisa medan jag skvallrar med pigan.



Jag kan informera om att det inte låter så där som på Metropolitan...

Nej, det bidde ingen lång olle... det bidde stövelsulor *

En dag fick jag för mig att jag skulle sticka en fluffigt mjuk lång tröja/olle som gick ända ner på låren och hade stoooor krage.


En annan dag fick jag för mig att jag skulle tvätta den i 40 grader.

* Inte första gången detta händer. Då klippte jag ut varma stövelsulor av den tovade ullen.
"Det bor en Esplundare i oss alla" brukar min kusin säga när man är onödigt sparsam.
Hon syftade då på släkttorpet där man av naturliga skäl måste vända på slantarna.

Läst förvirrande många E-tidningar idag!

 

Intervju med killen  som drog sig tillbaka från "gubbvälde"     

”Kändes bra att stiga åt sidan,
  stolpen stod ju mitt i vägen"





 Här börjar kampen om en miljon vilsna röster.

 Vann mitt i kaoset

 







REKLAM

                                          Välj rätt snöslunga i vinter!

Det gäller att inte tappa geisten.

Igår kväll sjöng jag Onegin opera.
Nåja sjöng och sjöng... kved!... till komp av en superduktig pianist.
DET ÄR SÅ SVÅÅÅÅÅRT!!!!
Alltså, helt säkert! Lipen i ögat nästan.

Idag var det dejavu!
Queen då då. Jag var inte stolt över min prestation.
MEN,
man skall inte ge upp.!
Nästa gång, jag säger bara NÄSTA GÅNG det är övning...
då skall jag vara bäst!




För musik är ändå det bästa man kan syssla med. Oslagbart!

Vuxen poäng.

Efter att i fyrtio år handlat kläder på (heter det på?) Mattssons i Godby, HM, Kapp Ahl och en ringlande rad affärer med lockordet utförsäljning, tog vi steget vidare till en högre level.
Vi klev in på det parfymdoftande

Maken och jag hade för avsikt att för evigt genomgå en vuxenrit utav gudsnåde.
Antikhiss till tredje våningen!
Där fanns hattavdelningen.
Min livsciceron och tillika räkningsdelare slog mig med hästlängder.
Med lysande ögon grabbade han tag i en gubbkeps!

Han hade tydligen sett några AC DC rockare med keps.
Kan dom så kan han.
Jag påpekade även vänligt att Plura ju går med keps.
Han har ju gjort lite av en revivel  och det kanske det blir för maken också nu då.

ps. När jag gick ut såg jag källan till parfymstanken.
En av försäljarna stod vid disken och sprejade parfym på sig.
Det var riktiga karlatagspress, inget lite pssst, nej nej, .... och det över sina kläder.
Astmatiker får köpa sin keps någon annanstans.                                                                                                          

De får f-n duga.

Att vika tvätt är väl ett måste som man bara gör, så där bara, utan att reflektera, men...
para ihop strumpor ligger lågt på förlustelseslistan.
Ja, finns det maka par så funkar det, då är det väl ungefär som att ta ett parti Memory, men när man för femtionde gången står och håller i nå´n ful strumpa som egentligen ingen vill träda på sin fot för de har så dålig passform och förgäves försöker hitta den andra värdelösa strumpan....
Hallåååå!!! Terpiiiiiiii! ...när man behöööööver det!

Det är nu man skall plocka fram "nevvermajndtänket" eller...
"Det var väldans vad ni liknar varandra... är ni släkt eller nå´t?
Är ni inte?
Då får ni fan bli det, för nu skall ni paaaara er!"


Tillräckligt lika.
Jag kan ha dem på jobbet.
Där går jag ensam och hasar omkring i dunklet, vem bryr sig hur jag ser ut?

Kommentar från MEDELÅLDERS ELLE:
*Aaah, vi noterar att du skaffat det allra senaste!
Udda fotbeklädnad av fårpungssnitt!

Det bara fortsätter...

Om man börjar renovera i ett hörn så sväller renoveringen till ett gigantiskt (subjektiv känsla) projekt.
Nu bygger vi in trappan till övre våningen. Detta påbörjades idag på morgonen ca en och en halv meter från skallen.  Jag försökte då sova efter en vaknatt.
Alltsåååå... jag sov!
Jag vaknade väl till ibland när man slog med värsta släggan, men ändå!
Man är rätt slut efter att ha vakat tydligen.
Trappan skall sedan målas.
Vi sover (som så ofta i 1 1/2 plans hus) på övre våningen. Där finns även husets enda fungerande toalett och dusch.
Skall vi klättra på stege via balkongen medan färgen torkar, eller skall man måla vartannat trappsteg?
Nu har man att fundera på.
Kan ni se synen?
Jag, klättrande i nattsärk på utsidan av huset?
Man kan bara hoppas på högtryck så man slipper nederbörd.
Och!
Allt detta började med att vi skulle lägga en stenplattgång till huset.
Då hittade vi vattenläckan, då måste vi kasta ut pannan, pika upp golven, då skadades väggarna, då måste de tapetseras. Då ser allt vitmålat för j....gt ut i jämförelse.
Då blir det att måla... ja, då gör vi väl trappan på samma gång...
Nu har fenomenet nästan spridit sig till övre våningen.
Det är lika smittosamt som vinterkräk, fotsvamp, clamydia på Hultfredsfestivalen, digerdöden...

Något glappar.

Datorn fungerar ENDAST om jag håller i batteriet och på samma gång ganska HÅRT trycker in kabeln.  Man skall helst inte andas för då kan det bli rörelse i handen, piiiiiip, pip, piiiiiiip.... Annars .... laddar den ur och det stora mörkret infaller. Detta har nu givit mig svår kramp i handen och ilningar i axeln upp mot örat. Versaler måste skrivas med EN hand.
Men ger jag mig???
Smäller jag fast locket på lappen och väntar tills jag köpt ett nytt batteri?
Klarar sig resten av världen utan min uppkoppling till densamma?
NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
(Ä var väldigt lätt att skiva som versal med en hand så jag "njöt till det" lite extra där.)
Nu får jag ta och skaffa mig lite massage till min fördärvade vänstersida.
Här kommer ett suddigt foto.
Det blev inte bättre än så. Gissa om det var trixigt att koppla in usb-kabeln mellan kamera och dator med bara ena näven....

utan att andas då.... dessutom...

Klirr.

Så går det när man inte vakar över ljusen. Ljuset brann ner och skapade sådan hetta i glaset att det sprack!
Ok, en ljusstake har gått sönder i bloggarens hem... Jag erkänner att inlägget är skapat i ett anfall av bloggtorka, men kan ändå inte låta bli att förmana.
Håll koll på ljusen!

Sablars och den största förstås...

Soffa+snark=No.

Igår kväll satt jag och nickade till i vår nya soffa. Den är sittriktig, men inte liggriktig! Hur jag än lutade mig, hasade, vred mig så hittade jag inte någon bra "nuckatill-ställning" :(. Den nya är hård, skålade ryggstöd, man sitter som i en bilstol, typ. Detta inköp är en reaktion på hur den gamla soffan var.
Jag var uppriktigt trött på den gamla. Den såg alltid obäddad ut med sina stora plöschiga kuddar som aldrig låg på rätt plats. Den var så djup så när jag satt med ryggen mot ryggstödet nådde jag inte golvet med fötterna, utan de spretade ut som när en treåring sitter  på vuxenmöbler. Således satt jag alltid ute på kanten eller drog fötterna upp under mig. Dess fördelar så har jag inte insett förrän nu när den är uppburen på övre våningen.
Man behöver aldrig vara rädd för att spilla i den. Den tiden är för alltid förbi och den är OSLAGBAR! att ta en lur i. Man kan lätt missa slutet på en film, reklamen, nyheterna och halva väderleken i ett svep.
Nu står det ju en tv framför den på övre våningen också, men det är ju gamla teven. Den har inte lika bra bild, ingen viasat, och är inte lika stor.
Men, som ni alla vet så har storleken inte någon betydelse... speciellt om man skall till att sova.

Hittat.

http://engelskatapetmagasinet.se/  Här har man en hel skola i Engelsk inredning. Fasaner, fågelhundar och engelska rosor förstås. Alltsåå, jag trodde inte detta om mig själv. Det är nästan att inredning är roligt och inte ett måste för att man inte skall skämmas ihjäl när det kommer folk på besök.

Nytt inredningsuppdrag.

Det ena ger det andra.
-Du kan väl göra något åt köket också. sa maken.
-NÄÄÄÄ orkar inte! Till midsommar kanske. Jag har fått nog! jag är ingen inredare!!
- Jag menar, när det nu finns yrkesfolk i huset...
-Stön!

Oxfordtapeter i vardagsrummet...
Engelskt rött i hallen...
Då "måste" det alltså bli engelsk lantstil i köket.
Söker nu tapeter...

He he :))

Det är någon sorts bård...

Lite får man känsla för färgerna.
Vi har ju 80-talsfuru i köket... och Simon och Tomas får säga vad de vill om "Fulfuru". Det får bli kvar!

Nu får jag sitta ned och se 55 avsnitt av Midsommermurder så kanske det klarnar.

Vinterpromenad

Ett ganska hyggligt vinterväder har det varit idag. Det var en halv grad kallt och det kändes lagom.
Det var förrädiskt halt på vissa ställen och vissa balansakter framfördes ibland.
Jag tog en bild av järnåldersgravfältet i Sålis.

700-talet! säger jag utan att vara alldeles bombis på detta.
Tänk då trodde man på asagudarna, offrade blodsoffer och tydligt är, att man på ett gemensamt ställe lade sina döda och byggde ett stenröse på. De brände inte, inte dessa iaf. Det finns MASSOR med liknande gravar i grannbyarna.
Tänk om man kunde resa i tiden och få se människorna, hur de var klädda, vad de sade, hur de gjorde!

Jag tog även en bild av Sålisslätten.

Där är fågellivet rikt, mest på vårarna naturligtvis. Gässen förmörkar himlen, spovar och vipor, lärkor och en massa andra fåglar som jag inte känner till flyger kors och tvärs.
Sångsvanarna har hela vintern kommit från detta håll och flugit västerut över mitt hus, 16.45 ganska exakt, under hösten och december... men nu har jag inte hört dem på länge. Hmmm...
I vilket fall, är det ingen ordentlig vår förrän man ser första ornitologen smyga i dikena där.

Åsså hajja läsi!

Jag har läst norska succeförfattarinnan Unni Lindells bok "Sockerdöden".
Unni Lindell som sägs vara en av nordens mest framgångsrika kriminalboksförfattare.
Hon bjuder på bra underhållning i den andra halvan av boken. Den första halvan var mest personer och personer, ingen av dem var speciellt djupgående beskrivna och det var svårt att hitta någon att "liera" sig med.
Men, jag vet att hon (U.L.) kan skriva så man häpnas, förvånas och äcklas.
Jag tänker på boken "Honungsfällan". Den var galet spännande... ja galen på många sätt. Rekommenderas!

Tapetval.

Idag beställde vi tapeter till vårt vardagsrum.

Lord, have mercy!

Vad har vi gjort???

Bulleribock.

Bullar i bullar i bytta...
Hur många barn skall flytta?
Fyra ni sa.... ett det var...

Bulleri bullera bulleribång...
Hur många barn sjunger idag på jobbet sin avskedsång?
Tre ni sa... ett det var...

Bullarna bullarna baka...
Hur många får på jobbet bullarna smaka.
Trettio ni sa... trettio det var...

Bulleri bulleri bock...
Den yngsta får inte flytta dock!*

*Enligt finska rikets lag får yngsta barnet i familjen inte flytta förrän vi trettiotvå års ålder.
Barnet är underrättad om detta.

Några vackra vinterbilder.

Då vi har en sådan fantastiskt vacker vinter, så passade jag på och tog några foton.
Här har vi böljande snödrivor.

Nej men oj! Nu blev det något fel. Hur gick det där till???
Här kommer drivorna nu... och jag lägger till en snögubbe...

Mäh!? Vad nu? Såhär oteknisk kan inte ens jag vara.
VINTERBILDER för fan!!

Näeh, det vill sig inte! Nu har det gått troll i datorn. Den vägrar!!

NNNNggggh... NU DÅ!!

?

Tre skäl

... till att börja plocka undan dekorationerna i "vårt festglada hus".

...och tre skäl till att detta bör gå ganska lätt.
Får jag presentera...

MINA TRE MEDARBETARE!!!

Denna enögda skönhet som måste ha en Cyklop i sin genbank, är min bästa arbetskamrat.
Jag tror att det ibland har varit nära att gå över gränsen, att jag utvecklat en kärleksrelation.
Om jag fick ultimatum av maken:
- Nu får du välja... bykmaskinen eller mig!
- Äääh...äääh......ööööh..... äääääää... måste jag välja?

Vi umgås mest, vi har verkligen blivit ett radarpar.

Vi borde träffas oftare. Det känns ibland som om det gått stå i vår vänskap.
Kanske passar inte dammsällskapet?
Kanske man surar över att så mycket tid ägnas åt den fjärde jobbarkompisen?
Lugn, bara lugn, "You little sucker",

det förhållandet är mera slätstruket. Ett är säkert, man behöver ju inte känna sig ensam.

Arvegods.

Jag har fått ärva skor...

...så även min dotter.

Hmmmff!
Mina var iaf. dyrare från början.