måndag 30 april 2012

Valborg

Alleman ur husen och städa i byn. Nåja, alle och alle, några, dvs. samma varje år städar. Vissa kastar istället sina sopor i dikena, alltså hela sopkassar!!! men var dum nog att trycka ner sina inkassobrev från kronofogden också... så jag vet VEM! (onda ögat).
Men (åter mitt glada jag) brasan var fin och stämningen där runt var gemytlig.
Lite bilder.

 Kan man skönja djävulens ansikte bland lågorna?


Byborna lät sig inte skrämmas.

Idag, god jaktlycka.

Byte fällt.
Objektet hemfört.
Och inte vilken utmärglad stackare som helst!

Jäklar anåda!

...och vackert väder dessutom.

Att leva tar tid och skall man leva fullt ut hinner man inte blogga tycks det.
Bara för det nödgas jag nu göra en sammanfattning av helgen.
Under fredagen höll jag dammsugaren i ena handen och el-vispen i den andra mest hela tiden.
Det var nämligen så att mellanbarnet passade på att fylla 21 på lördagen då HIK-fotbollsherrarna hade premiärhemmamatch.
Detta ledde till ett tidigareläggande av festligheterna till fredagkväll... inte i sonens hem... utan i hans barndomshem där tårtorna  har bakats de tidigare 20 åren. Det ansågs väl som ett säkert kort kan tänkas, för han dök avslappnat upp i kostym och sidenslips och satte sig vid det dukade bordet för att först inta den numera sedvanliga gemensamma bergmanskafamiljens fredagsmiddag. Maken kom hem från arbetet, inte helt införstådd med upplägget, då vi i IT-världens förlovade land inte lyckats kommunicera på ett lyckat sätt, men lommade snällt iväg för att byta om inför kvällens begivenhet.
Tårtan (choklad,maräng) blev så lyckad att jag inte hann ta ett enda foto av den. Den försvann med blixtens hastighet.
Dagen efter hade dottern innebandycup.
De förlorade alla matcherna, men var glada ändå.
De har ju övat på förlorandet hela vintern, eftersom de spelat i pojkserien i brist på  flickserie, så en viss vana fanns.

Se sån stil...

Därefter HIK-match i Eckeröhallen. Båda mina söner är numera med i laget. Födelsedagsbarnet lyckades dagen till ära peta in ett mål och det slutade 1-1. Inga foton...
Kvällen, vildmarksbad. Inga foton där heller och det skall ni vara glada för.
Söndagen ägnades åt jakt.
Vi lade ner stor energi på att leta upp en huggkubbe av gran. Flera ägor uppsöktes, men ingen jaktlycka denna dag fast huggkubbar inte är så snabba som det sägs.
En bild har jag dock.

Söndagskvällen vek vi åt motorintresse.
Lite slappt av oss måste jag säga, men vi har inte satt igång dotrans moped och visat henne vad som är fram och bak den.
Körkortet är i hamn ...och hon sitter på kammaren och kurar framför datorn?!
Liknar ingenting.
 Jodå, går ju finfint dennahär.


Gasen till höger, koppling till vänster, starta i neutral, släpp gasen när du växlar...bla...bla...
OKEYYYY!!!! FATTAR!!!


rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

fredag 27 april 2012

Ja säger då det...

1989 togs ett galet roligt foto på syrran och mig när vi sprängfyllda av bebis putar magarna mot varandra.
Detta foto borde naturligtvis scannas av och delges till omvärlden, men det har inte låtit sig göras då jag ... *viskar* vet inte hur man gör.
I min mage fanns en byggare, i Eivors mage en fotomodell som numera far världen runt.

torsdag 26 april 2012

Kan inte släppa riktigt ännu...

Måste bjussa på lite rockhappening i Österbotten.

Tummelisa och Dummelisa/glasögonöde

Tummelisa fyller 77 år i år.

Troligtvis har hon koll på minsta pollen när hon skall kravla omkring bland blommorna.
Själv svär man ve och förbannelse när man försöker zooma in innehållstexten på någon vara i butiken och
Clas Olssonbrillorna ligger hemma på köksbordet.
Man känner sig som en Dummelisa.

Orsaken är naturlig. Giftasmogna tummelisor behöver inte glasögon och jag ligger inte i fas med henne.
Nej, jag borde nog söka mig en annan förebild.
En som också måste ha glasögon framför datorn.

onsdag 25 april 2012

Lika många mod

...som på kärringar.
Tulpanchocken gjorde att jag vaknade ur vinterdvalan till den milda grad att jag insåg att det var mjöddax.

Någon har redan fattat att Valborg är på kommande och tjuvstartade med munkbak.
Tonårslämningar... IGÅRKVÄLL!
hrmfgrm%&#! Var fan är disktrashälv... (syrligt mummel) Den var tydligen försvunnen redan igår. Tar en ny.

Sådärja, då börjar vi.


Yttersta skalet av tvättade citroner skalas bort med potatisskalare.
En apelsin skall också skalas, för så gjorde svärmor, egentligen av ingen annan orsak än just den, så lägger jag i apelsin.
Lata jag har el-citronpress. Inget att förakta sent i april.
Hett vatten från vattenkokare.

Lite bäska.

Efter att jag hällt i slog det mig att jag nog borde ha väntat med biran tills det svalnat.
Öljästen dör skållningsdöden.
Jag lägger i lite till öl sedan när det blir dags för jästen.
Sen får det stå ett dygn i rumstemperatur. Skalen går lätt att ta upp med hålslev.
I "flarran" med det och låt sen stå kallt ett par dagar, med russin dådå.

Nu går det fort.

Vah?? Tulpaner! ...och vilka tidiga rackare!

Jag kan inte ens minnas att jag petat ner dem.
Tack snälla tulpaner att ni kommer upp fast ni inte får den minsta skötsel.
Den ynnesten är jag inte värd.

Här några andra darlingar några meter från trappan.

Blåsippan är inte släkt med vitsippan.
Nä, vit- och gulsippan hör till Anemonesläktet, medan blåsippan bär efternamnet Hepatica.

Gänghäng på min äng.

tisdag 24 april 2012

Johanna Grüssner

Lite bilder och text.

Jag kan inte lämna "äventyret" ännu, måste lägga in länk som beskriver ganska bra hur stämningen var.
Fina bilder också.

Misslyckades med länken :((((  Fattar inte varför....  Jag prövade den i "länkfönstret" och det var OK, men på bloggen... nopp!

Här är adressen:
  http://www.öp.fi/start/article-20793-15734-queens-musik-fick-liv-i-jakobstad

söndag 22 april 2012

Från Jakobstad idag.

Jag har nu sjungit och "roadat" i flera dygn i sträck.
Det har varit en fantastisk turné.
Två stora bussar med korister, bandet med instrumenten, sångarna, teknikpersonal, ...en lastbil med teknik, ljus och ljud i rad efter varandra på väg norrut längs vägen.
På Jakobstads torg sade en torghandlare från Vasa till mig:
"Vi såg när ni passerade Vasa".
Då kände man genast hur stjärnstatusen höjdes. *haha :)*
Allt gick bra fast miljoner saker skulle klaffa.
Solisterna i Österbotten var duktiga.
Naturligtvis höjdes temperaturen med 200 grader under konserten när Geir Rönning stegade ut på scenen.

Den underbara Johanna Grüssner fick stående ovationer efter sin sång i Jakobstad, därför att:
....hon var bäst! En mycket, mycket rörande stund för oss alla 110 stycken på scenen när hon stod där i spotlighten, liten och späd och alldeles alldeles underbart vacker.

Man önskar henne allt gott i världen!

onsdag 18 april 2012

Till Sverige igår.

Huvudorsaken var ett besök på en klinik,
men för det hinner man göra av med en hel del pengar...
som vanligt är.
Det är något konstigt med det där med att fara över "pölen".
Genast glappar plånboken som en psalmbok en julmorgon.

När man kommer till ställen där andra är sjuka och ser
HUR MYCKET SJUKA de är,
så minskar de egna besvären.
(Det handlar om skelettkorrigering) Någon kom med en bebis på armen, några drog sina barn i rullstol.
Många kunde man gissa att var av utländsk härkomst. Man kan undra hur behandlingen skulle ha fungerat om de haft möjlighet att stanna kvar i sitt hemland.
Noteras bör att, av de som satt i väntrummet, så var det troligtvis jag och min familj som var de enda utlänningarna.
Jag fotade  av en berättelse och teckning som hängde på anslagstavlan.

Gulligt!

tisdag 17 april 2012

Konfirmation mitt i allt.

Tänk vilket underbart väder det blev precis till konfirmationen.
Ett riktigt söndagsväder minsann.

 Ett överjordiskt ljus vid nattvarden.

Modig.


En lycklig unge klappar om "mobbos" mage.

måndag 16 april 2012

Körkonserten recenserad.

De lokala tidningarna kommer ju som bekant sent ut på landsbygden, så nu först har jag läst recensionerna.
Ja, det var väl lite glädjeskutt och lite sveda, så som det skall vara.
Eftersom jag ännu är så uppfylld av konserterna så kan jag inte låta bli att skriva lite till om ämnet.

Projektkören är en samling amatörsångare runt 80 st, som i  ca.1 1/2 års tid gnetat och övat. Det har inte varit lätt. Nya takter (många har sjungit i olika kyrkokörer typ.), nytt sätt att sjunga på. Bort med sedan många år inövade huvudklanger, in med bröströst som pressas i full styrka runt det trestrukna. Några tragglar med engelskan, andra (som jag) har svårt att minnas texter. 20 låtar skulle vi kunna utantill.
Noterna... tryggheten i körsammanhang... borta! Man darrar på manschetten skulle man kunna säga.
Under övandets gång rullar det praktiska arbetet på. Frivilliga i kören jobbar häcken av sig med Sune Karlsson i spetsen. Man raggar sponsorer, söker bidrag, bokar lokaler, resor, ordnar övningshelg i Åbo.
Körmedlemmarna betalar naturligtvis själva ur sin egen ficka hotell, mat, biljetter. Sune far förberedande till Jakobstad, kollar upp, fixar och trixar inför vårt samarbete med kören Tonfallet.
Den fantastiska, ja jag säger fantastisk, för det är hon,
Johanna Grüssner planerar och släpper idéer vart efter.
Detta är hennes verk, utan henne, nothing! (ursäkta, det har varit mycket engelska den sista tiden)
Man söker solister...
Hade man skrapat ihop mer pengar kunde man kanske fått vilka stjärnor som helst, jag vet inte hur man diskuterade, men alla solister hade nu ålandsanknytning, och det kändes bra.
Proffsband och dansare och ljus från Sverige. Pyrotekniken är åländsk naturligtvis, vad annars. Ett extra kol i sponsorjakten för kören blev det till att ösa på.
Körmedlemmarna köper sina scenkläder, inte så dyrt, alla skall ha råd.
Johanna kämpar på. Hon får oss körmedlemmar att klara det vi knappast trodde möjligt, inspirerar, berömmer och ger oss mod.
Gång på gång talar hon om för oss att det är en körkonsert med band och solister.
Biljetterna säljer utan annonsering 1,2,3 föreställningar. Inte helt rättvist mot sponsorerna. Nu annonseras för en fjärde föreställning... som säljer nästan slut. Jubel i busken!
Det är svårt att ljudsätta en stor kör. Trots att körsångarna sjunger för full hals går inte ljudet ut.
Johanna och de kunniga sliter sitt hår. Det måste lösas och det gör det till viss del, men inte helt.

Ok, lite ris och lite ros blev det i tidningarna. Tänk, bara det ATT man blev recenserad. Det är man inte van vid.
Nu skall projektkören ut i vida världen. (Kristinestad, Jakobstad). Projektkörens medlemmar betalar själva uppehälle, mat, resa, offrar sparade semesterdagar för ändamålet. Det är sådant man gör för att få ha riktigt roligt. Nya solister är anställda av kören, musikerna och dansarna från Sverige hänger på.
Nya Ålands recensent ansåg att man skall ge överskottet av konserterna till aidsforskningen.
Om inte Sune har drunknat i pluringar kanske han gör det, med hälsningar från Projektkören och Tonfallet.


söndag 15 april 2012

Queenkonsert

Ja, när man slutligen skaffar sig ett liv och faktiskt göööör något, ja då blir det så tight om tid att bloggen försummas svårligen.
När då man äntligen har något spännande att berätta, då blir det liksom för mycket detaljer.
Jag skall ändå försöka sammanfatta på något vis.

Vad jag kan förstå så blev Queenkonserten med den hundrahövdade kören i Alandica Kulturhus
en....
FORMIDABEL SUCCÈ!
Fyra föreställningar blev det.
Vilken känsla tio sekunder innan ridån går upp i första föreställningen, lördag eftermiddag.
Spotlightarna dansar, syntarna mullrar spännande och kören står som dopade hästar i paddocken.
Ridån går upp...  vi sjunger Radio gaga som en tsunami och...
publiken ser mycket, mycket allvarlig ut.
En dam håller för öronen och går snart ut. OMG! De hatar oss!
Vi är nervösa, det måste medges, följer Johanna Grussners minsta knyck på ögonbrynen.
Mellanakt:
I backroom sägs det att kören inte hörs tillräckligt ut, det går inte att mixa fram oss mer, bandet spelar
nästan akustiskt, går ej att sänka.
Vi måste helt enkelt sjunga STARKARE! Djiiisus! Går det?... det gick.
I andra delen skedde undret.
Det var nog i "Fat bottom girl" som det gick upp för folk att det var en rockkonsert.
Folk stod upp, dansade och klappade.
Bandet spelade som galningar, gitarristerna gjorde alla de rätta "rockmovsen"
Slutligen blev det "We Vill Rock You", pyroteknik, tack, tack, tack och ridå.
Vi står bakom ridån och tar ton, på andra sidan dånar det av stamp och klapp.
Ridån går upp igen, publiken stillnar, allt blir knäpp tyst.
och...
 vi sjunger robotaktigt ....Is this the real life...is this just fantasy... (Bohemian Rapsody)
och man kunde fysiskt känna sucken från publiken.
Avslut med "We are the champions" och ett makalöst trumsolo av George, gnistregn och rök.

Så var det bara att gå av scen, käka lite mackor, samla sig och göra om det ännu en gång.
Lördagkvällspubliken är annorlunda. Nu stod man upp och dansade och sjöng redan i första delen.
Spontana applåder och visslingar, Johanna höll krampaktigt tillbaka tårarna i "dödsångestsången" i "rapsody"
Min familj var där och hade en egen balkong. De dansade och sjöng och vrålade mamma,! mamma,! (galningar) :D
... sedan var det slut för den dagen. Hem. Soffan.
Jag har inga bilder av konserten, men  Nya Åland har tagit massor.
Jag syns bäst på första bilden tror jag. Andra koristen på tredje raden.

torsdag 12 april 2012

Genrep idag.

Har prickat in vårens förkylning. Snoren rinner och vettet försvinner, ni vet. Kommer inte ihåg en rad. Hoppas de andra 109 sångarna minns något.

LIVET DELUX

Citat: "Det kliar i gangstergenen."

Enligt författaren Jens Lapidus kan det vara endast en tunn hinna mellan en "stekare" i de fina salongerna och att vara en "looser" på en anstalt.

måndag 9 april 2012

Och nu dags för lite skryt.

Alltsåååå....

Kolla!
Virkat en gungstolsmatta!
Jag?... som hade en svajig sjua i syslöjd?
Ja, ja lite vint och snett, men DET ÄR FÄRDIGT!
Jag visade en ruta under arbetets gång, åt en gammal tant och sade till henne att det skulle bli en gungstolsmatta.
Vant tittade hon på mormorsrutan.... hummade....
"Du måste virka närmare 90 stycken då" informerade hon.
Jag gjorde 88!!!
Rackarns tant till att ha "öga".
Min mormor (och även mamma) virkade metervis med gungstolsmattor, en riktig tant grej som jag alltid ansett att jag inte skulle göra.
Alltid får man reviderar här i livet.

Det går även an att beundra en aning snett från sidan.

Om påsk och sånt.

Så blev det en påsk vid torpet.
 Det var kallt ute, men det visste ni väl redan.

 Vi bärgade livet genom att elda ris och grilla korv. Kolla särskilt min "trippelpinne".



Bruno däremot tyckte inte det var kallt.
Nädå...

Badväder!

Inomhus var det varmare.

Rosor är rosor om så i sprucket spilkum!

Påskmorgondukning.

onsdag 4 april 2012

Rakt in i memmaträsket nu då.



En riktigt skön helg önskar jag er.
Nu är det torpardags för min del.

Kuckelikuu!

tisdag 3 april 2012

...sen kom el-bolaget...




                                                    Chop!


                                 
                                                    Chop!

Fullt upp!

TUR! Jag säger bara TUR! ....att det kom så ymnigt snöfall. Det fick mig att vakna till!
... som om någon hade tryckt ner mitt nylle i en snödriva och sagt:
"waky, wakyyyyy!!! ...du har en blogg att skötaaaa!"
Men jag haaar faktiskt inte legat på latsidan ändå.
Det har varit 15-årskalas!

Ett tid- och energikrävande facto man bör ta på största allvar.

Och...så har jag tränat Queen i två dygn i sträck.

Kom hem från vak, sov 2 1/2 timme, steg upp, tittade ut genom fönstret....

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

JU GADDA BI KIDDING MI!