Queenkonsert

Ja, när man slutligen skaffar sig ett liv och faktiskt göööör något, ja då blir det så tight om tid att bloggen försummas svårligen.
När då man äntligen har något spännande att berätta, då blir det liksom för mycket detaljer.
Jag skall ändå försöka sammanfatta på något vis.

Vad jag kan förstå så blev Queenkonserten med den hundrahövdade kören i Alandica Kulturhus
en....
FORMIDABEL SUCCÈ!
Fyra föreställningar blev det.
Vilken känsla tio sekunder innan ridån går upp i första föreställningen, lördag eftermiddag.
Spotlightarna dansar, syntarna mullrar spännande och kören står som dopade hästar i paddocken.
Ridån går upp...  vi sjunger Radio gaga som en tsunami och...
publiken ser mycket, mycket allvarlig ut.
En dam håller för öronen och går snart ut. OMG! De hatar oss!
Vi är nervösa, det måste medges, följer Johanna Grussners minsta knyck på ögonbrynen.
Mellanakt:
I backroom sägs det att kören inte hörs tillräckligt ut, det går inte att mixa fram oss mer, bandet spelar
nästan akustiskt, går ej att sänka.
Vi måste helt enkelt sjunga STARKARE! Djiiisus! Går det?... det gick.
I andra delen skedde undret.
Det var nog i "Fat bottom girl" som det gick upp för folk att det var en rockkonsert.
Folk stod upp, dansade och klappade.
Bandet spelade som galningar, gitarristerna gjorde alla de rätta "rockmovsen"
Slutligen blev det "We Vill Rock You", pyroteknik, tack, tack, tack och ridå.
Vi står bakom ridån och tar ton, på andra sidan dånar det av stamp och klapp.
Ridån går upp igen, publiken stillnar, allt blir knäpp tyst.
och...
 vi sjunger robotaktigt ....Is this the real life...is this just fantasy... (Bohemian Rapsody)
och man kunde fysiskt känna sucken från publiken.
Avslut med "We are the champions" och ett makalöst trumsolo av George, gnistregn och rök.

Så var det bara att gå av scen, käka lite mackor, samla sig och göra om det ännu en gång.
Lördagkvällspubliken är annorlunda. Nu stod man upp och dansade och sjöng redan i första delen.
Spontana applåder och visslingar, Johanna höll krampaktigt tillbaka tårarna i "dödsångestsången" i "rapsody"
Min familj var där och hade en egen balkong. De dansade och sjöng och vrålade mamma,! mamma,! (galningar) :D
... sedan var det slut för den dagen. Hem. Soffan.
Jag har inga bilder av konserten, men  Nya Åland har tagit massor.
Jag syns bäst på första bilden tror jag. Andra koristen på tredje raden.