torsdag 12 juli 2012

Rättvisans namn.

Jag har verkligen försökt att hitta något framodlat, gärna en blomma förstås, men vad som helst duger, en morot, grässort... Jag har lusläst på internet på dess mest märkliga sidor, gått genom listor med löknamn...
Nääääe... inget har namnet Eivor!
Jag känner nu att jag är en stor orättvisa på spåren, en grävande fuskjournalistjobb värt "guldspaden" eller tom. Pulitzerpriset!
Rosor kan heta Mme Knorr och Göthe, potatis kan heta Columbo, äpplen Eva-Lotta och Alice, men Eivor???
...en terrier boende norr om Gävle som lyssnade till namnet, det hittade jag. Hmmmpfff!

Så därför...

Denna ros skall härmed heta EIVOR!


Den har sina rötter från Vårdö.
Uppvuxen där som värd till en ympros. Dess finare ros som vuxit på den härdade stammen  har sedan många år dukat under för frost och kyla, men denna ros!!!

Vilken kraft och livsvilja!
Jag fick ett litet skott... OCH SEEE MIRAKLET!

Den växer med en till två meter i året. Jag måste beskära den så den inte väller över vår infart.
Hela gården är fylld av dess doft, en doft som med hästlängder slår de storblommiga framavlade släktingarna.
Lövverket är alltid friskt, aldrig ohyra, OCH!
... har bannemig knappt några taggar alls.
De ni!

2 kommentarer:

  1. Du är finurlig du, men jag vill inte kännas vid att jag är besegrad i ros skönhet.
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje blomma är unik! jag är inne i en trädgårdsfas nu... det betyder i stort sätt att jag rensar mycket ogräs. Igår hade jag en jättestor grävmaskin på gården. då kändes det som något verkligen blev gjort.

      Radera