måndag 18 november 2013

Men sen...

Jodå, det blev dopkaffe!
Med makalösa tårtor och


champagne!

Men därefter var det på kvällen uppvaktning och middag till morfars ära, som fyllde 60 jämna år dagen efter.
Om det skulle man kunna nämna en del, men det får gå till de medverkandes lyckliga minne.


Här är den spänstige jubilaren i sitt esse.

Dop i Årsta Kyrka

Så har denna lantsordsflicka trådat bland färjor/bussar/tunnelbanor/tåg och faktiskt vandrat en hel del också, för att bevista ett dop av det mera utarbetade modellen.

Dopet förrättades i Årsta Kyrka, Stockholm yngsta kyrka...kanske Sveriges...
Inte så medeltida   byggnad.

Den unge mannen som skulle invigas till himmelens och Årsta Församling, bars i procession in i kyrkorummet till musik av (berättat av den chockade prästen) AIK:s ingångsmarsch.

När jag överlevt det... ( i vårt hem är vi inbitna Djurgårdare)
blev det sedvanlig psalm...

  

  ...och fadern sjöng kärlekssång till sin son och i det närmaste "knäckte" samtliga. Kyrkbänken vibrerade av hulkningar.

 Prästen fick ta i ordentligt när han lyfte den lille till himmelens höjd, för denne nydöpte unge man är inget fjäderlätt rö som blåser bort med vinden.
 Sötnosen (gossen, inte prästen som nog också dög) skötte sig exemplariskt.


 Ömma manliga händer omhuldade honom medan ett sextiotal storögda ögonpar följde med akten
                                                                                                                             

                    

Vissa händer var sötare än andras.
                  

fredag 15 november 2013

Skidlös i Dalbo

I alla väder, men helst i fint, bör både människa och hund luftas.
Orädd för vädrets makter träder således den friluftslängtande homosapien ut och trotsar den bleka och föga värmande, solens sällsynta strålar.
I akt och mening att behålla benkonstruktionen intakt till våren, övas här framkomlighet på bar mark inför vinterns vita och förrädiska underlag.


Stilen på bilden kallas "Wassbergssteget", ett idrottsligt utförande som inte ens i tiden, bröderna Holmström från Finby klarade av.
Det ser lovande ut!


onsdag 13 november 2013

Finvädersdag igen!

Så fint att jag bestämde mig för att turista litet i vår egen stad.


Sköljhuset.


Skuggor över sköljhuset....
låter som titeln på en dålig roman.

Lennart


Gunde
Som vägrade vara still. Jäkla unge!


Säsongen är slut.


Japp, båset är tomt!

Nähä?
En ensam seglare eller en ensamseglare kanske?


Grattis!

Skål och grattis till huset som exakt idag fyller tjugo år!


Om det hade varit någon form av ordning skulle det naturligtvis ha varit något rött i glaset.
Men det lovar jag dig hus, att det skall det bli i sommar.
Minst femtio liter!

Gårdagen/Grådagen

För att man inte skall bli för bortskämd med fint väder har vi dagar som gårdagen.
Jag minns inte att jag gjorde något vettigt alls.
Okey...
Jag provade på att baka bröd.
Det innehöll två ingredienser, så det fanns stora förhoppningar om att jag skulle klara av det.

Man tar valfri mängd frön...

 och ägg (inte valfritt).


...så bli´re fröknäcke eller nå´t.
På kvällen när jag skulle gå ut med hunden såg det ut såhär:


måndag 11 november 2013

Efter mörker kommer ljus

Fyra dygn i en kolkällare!
Ja så har det känts under mina fyra nätter som jag jobbat.
Mörkt när jag lagt mig på morgonen och mörkt när jag vaknat på sena eftermiddagen.
I morse gick jag av mitt arbetspass för denna gång, sov några timmar och vaknade till SOLSKEN
 Då blev det raketfart ur dyschan och kopplet på hunden och sedan UT!
I sista sekund tog jag också kameran i handen...
Ett makalöst vackert väder det var bara att konstatera.

Jag bländades av vita stammar...


Fascinerades av röda nypon,


och röda bär


även vita!
Plötsligt blev jag inblandad i ett cowboyscenario.
Några kor och kalvar skulle fösas ur en hage och över vägen.
Eftersom allt blev väldigt intensivt, med klövstret i grindhålet och rymning åt alla håll har jag inga actionbilder av spektaklet. När jag gick därifrån och lämnade de uppgivna kobojsarna stod flocken av djur längst bort i hagen och blängde.


Här en bild på en lugn ko i fager terräng.


Väluppfostrade får som lydigt tittar in i kameran, eller om sanningen skall fram... de håller koll på Bruno.


Gangsterfåren från landsbygdsghettot, var däremot inte att lita på. Jag kunde när som helst ha blivit rånad, kändes det som.


Gulliga hästar gick vi förbi och blev 20 sekunder efter fototillfället utskälld av två hundar som kom utrusande på på vägen.
Bruno förlät påhoppet och snusade grundligt under deras svansar tills hundarnas ägare kom. Han snusade ingenstans på mig, vilket kändes riktigt bekvämt just då i den situationen.

Därefter hastade vi (jag och Bruno) raskt hemåt.


Passerade på den vägen en sötchock!

torsdag 7 november 2013

51

Jag vann!
Bland miljoner var jag den utvalda, den som var starkast, snabbast, bäst placerad, turligast...
Vi har alla vunnit en gång, varit bäst!
Det kanske aldrig skulle komma att hända oss igen, men vi kan, med ett segervisst leende gotta oss i den kunskapen att EN GÅNG! ...var det din dag, du kunde triumfera!


Tänk så många nobelpristagare, filosofer, konstnärer, professorer, musiker med absolut gehör, författare, mattesnillen,  luciaämnen, elitidrottare... okey, en och annan låghalt, vindögd och närsynt med fullständig tondövhet som sin främsta kvalitet, kanske också övervanns, men...
TÄNK ATT JUST JAG BLEV DEN SOM VANN!
Eller kanske det är mera rätt att säga, halva jag...
var först framme vid den andra halvan av jag.


Befruktningens stund var inne.
En tanke gnager ändå i mig.
Tänk om den andra halvan just då blev en förlorare?
Om ägget hade en panna att slå sig för så kanske det hade gjort det!
Eller om ägget dessutom hade haft en cynisk mun att tala med, kanske den högdraget informerat:

"För det första vill jag bara påpeka att ingen beställning har gjorts och returerna verkar vara i de närmaste omöjliga att genomföra.
Om avsikten är att överraska så kan jag ju meddela att ...det har du lyckats med...
så nu kan du vända om.
Jag har nämligen för avsikt att vänta på ett DNA i den högre serien och med det första ögonkastet..."
( nu måste den ha ögon också)
" ...på dig så ser jag ju att du lider av avsevärda bristfälligheter.
Bah! Fysisk styrka och uthållighet, högväxt med stora blå ögon... vad hjälper det när mitt DNA med något krumma ben, satt kropp, bukfetma och därtill en oattraktiv uppnäsa är starkare?
Nej, herr Y-kromosom, det är bara att packa sig härifrån om du inte är helt pantad och radiostyrd av en infantil get!
... MEN HERRE GUD! VAD GÖÖÖR DU? STOOOOP!!!"




Jaha.



Så var det bara att göra det bästa av situationen.
Till det som nu har skett finns ändå en, ja flera ljusglimtar.
Jag föddes med armar och ben, bra syn, visserligen med ett rätt fult brett överbett, men gissa om det har gått bra att skyffla in mat där!
På andra sidan magskinnet väntade en skock nyfikna typer som i vissa fall var ovanligt lika mig och från det jag föddes har jag haft en kakafoni av röster runt om mig som vävt in i varandra och med täta inslag av
högljudda skratt, och som för alltid har format mig till en människa som älskar ljud, glada munnar
och ett stänk
kaos.


Kanske jag och de runtom mig, får gråna tillsammans, vad vet man?

 Kanske kommer jag att få vacker silvervit höst som sälgens hängen?





tisdag 5 november 2013

Lissabonresan

Jag och min man och några vänner fick ett trevligt infall och bestämde oss för att besöka Lissabon här i oktober.
En lång weekend skulle man kunna beskriva restiden som.
Utan att ha dess mera krav på upplevelse, mer än trevlig tillvaro, begav vi oss iväg.

Lissabon är portugals huvudstad belägen vid floden Tejos mynning.
En halv miljon innevånare bor i innerstan, men om man tar hela stadsområdet så räknar man med 2,8 miljoner människor.

Vi bodde i ett hotell centralt beläget på gång avstånd till stadens stolthet:


Castelo de Sâo Jorge.
En högt belägen borg på en av de sju kullarna som staden är uppbyggd på.
Ett minne av den moriska perioden.
På nära håll kunde man se att borgen var byggd av korallsten.


Tittut!


Vy över Lissabon med "25 April bron", över 2 km lång i bakgrundens soldis.
Bakom min rygg vid detta fototillfälle finns en katolsk kyrka, gudomligt vacker inuti.
Jag gick så tyst jag kunde in i kyrkan där knäböjande troende mumlade Ave Maria.
Stearindoften låg tung i rummet.
Jag tände två röda glaslyktor till minne av två nyligen avlidna.
En av dem, en ung människa, begravdes just denna dag. Mycket rörande.
Jag ville inte ta foto där inne.


Gatan där vårt hotell låg.
Ressällskapet travar iväg. Syns det att gatornas kullerstenar är vita och blanka som porslin?

Vissa delar av Lissabon är så brant att det är omöjligt att göra gator.


Då får man ta en elevador, fast vi tog trapporna för det var sådan kö.
Elevador de Santa Justa, byggd av Eiffel.

Rossiotorget

...och så åkte vi spårvagn 28, en sevärdhet i sig.

 Smalt och brant var ordet!
Ett suddigt foto taget i farten. Spårvagnen måste ha kört ungefär en halv meter från fotgängarens axel.
Många av husfasaderna var kaklade .... jag tror jag slutar här.

Kärleksbrev

I morse fick jag ett kärleksbrev.
Det är inte alla dagar.



Jaha? Det var inte hävt!
Man kan inte påstå att pennan har glött direkt.
Men, vi kan väl tolka det så, att min man inte är en karl med de stora orden, utan mer en handlingens man.

I arla morgonstund tassade resten av familjen tyst upp och gjorde sina morgonbestyr för att bege sig tidigt iväg till skola och arbete.
Kvar i sängen lämnades makan/modern för att fortsätta sitt umgänge med John Blund... det var ledig dag ser ni.
När jag en par timmar senare klev upp och öppnade sovrumsdörren föll denna lapp på min fot.


Vad är detta? ...hann jag tänka innan jag förstod.
Vår sovrumsdörr har en benägenhet att skallra till när man stänger ytterdörren och det ljudet KAN! väcka om man sover lätt.
Maken hade kilat dörren för att den skulle vara tyst och stilla.
Den handlingen kräver inga ord.

måndag 4 november 2013

Nere vid stranden

Avsaknaden av sommarsol -glitter, -skratt, -kalltivattnet-iiiiiiiik, -segelbåtskryssningar -V8muller, vilkenölärgodastsnacket, -bästafotbollslag, -vaeredärförenfågelfrågor, -minnsniförrpratet,
...är påfallande.


Det är lång till gudingsAO...


alfågelAAAALICK....

...tävlan i vem som tar första doppet,
som visserligen varje år vinns av min kusin

...men ändå.

Torpets kryddland

Både vackert och fult.
Frosten tog inte Tagetesen, så lite guldgult lyser ännu bland stenarna i mitt kryddland.

Man får vara tacksam för det lilla.
När våren kommer skall jag öka ut planteringarna.
Kryddor verka tåla att vara utsatt av stark sol och torka...
...det som det finns överflöd av vid torpet.
Den kryddväxt jag är mest tänd på just nu är Lavendel.


Jag funderar att jag skall "kråsa" på och köpa riktigt många plantor och plantera i det sluttande berget bakom stugan och vips!!!
Provence!
(Snälla liv, ta mig dit någon gång)


Jag tror också att min konstinstallation som skapades i avsikt att stöda upp björnbärsplantan kräver mera stöd.
Nästa sommar blir kryddlandets sommar! Jepp!

torsdag 31 oktober 2013

Gravarna färdiga för vintern.

Kan man säga så?
Ja, jag tycker det och nu säger jag det.

Det känns bra att gå på kyrkogården!

Överlag sköter människor sina anhörigas gravar väl.
Det ser ut som om den som ligger i mullen betytt och kanske fortfarande betyder något för den som så omsorgsfullt planterat och sedan kanske gör en bädd av granris och tänder en lykta.

Detta är planteringarna som gjorts i år på de gravar som "hör" till vår familj.

En mera elegant...



en något rufsig och naturnära, precis så som det var när de vandrade på jorden.

Ny skola.

Min dotter har slutat grundskolan.
Varje gång mina barn börjat ny skola har jag tagit foto av dem första dagen.

" Och nu fotografering! Mammas vanliga foto av er när.... ooops! Brottom!
... och så ler du glatt mot kameran. Ööööh, vänder du dig om? Hallååå!"


Tydligt är att man sist och slutligen tröttnat på mitt tramsande.
Hon trivs jättebra i skolan iaf.
Min dotter i Ålands lyceum är rätt kvinna på rätt plats.


Den varma sensommaren erbjöd möjlighet till bad efter skolan.
Det underbara Degersand!
Friskt svalt vatten och busigt höga vågor!


Så passligt för lite "kiting"! 
(inte jag då, men det fattade ni väl)
Sista doppet tog jag i år 21 september. Så sent har jag aldrig simmat förr.