fredag 26 april 2013

Gullhumlan och mullvaden

Vårsolen är en mäktig kraft!
Ingenting kunde hålla mig inne.
UT PÅ BACKEN!
...och jag formligen sög sol och vårväder med mina lungor, med porerna.
Vårens (min) första lärka drillade över huvudet...
Aaaaaaaaah!
Jag bara kände att jag


måste mulla,
mina händer!

Mullvaden är väckt!
Det är nu trädgårdsarbete är som roligast.
Man har en vision, en plan, en dröm på våren, om hur man tror och önskar att det skall bli.
Det är så inspirerande.
När man mitt i sommaren konstaterat att så mycket gått fel, ger jag oftast upp och vänder allt ryggen.
Ogräset får sköta sig själv.

Ock, ock, ock...


Vintern har slitit hårt på mina rosor.
Men, de kommer igen!

Sol och värme!


Dessutom hade jag fint sällskap!


Insikter

Jag har nu äntligen förstått att i denna värld finns bara två storlekar på spik.


För stora och för små.

Tyvärr har jag hittat bara en storlek i garderoben.
För liten.

Till min stora förvåning har jag dessutom denna morgon noterat att divan i mig också har bara en storlek.
Hon är för stor!

torsdag 25 april 2013

Bostadsproblem

Jag har i flera år tänkt att jag skulle städa bort de holkar som blåst ner.
De har liksom bara blivit kvar där de hamnat. (Ja kan ni fatta, så slarvig är jag)
I dag var det då äntligen dags.
Men, alla hade de ju botten och tak...
Kanske jag ändå skulle sätta upp dem igen?
De har ju på tok för stora hål, men vad vet jag?
Det är kanske inne med stora entréer numera?

 Ja, det ser inte bra ut!



Nu blev det genast bättre.















Vissa projekt kan man glömma

 Men den här får komma upp igen


men sen... inte vet jag....




Ja upp med den bara!


Det kändes inte helt tryggt.
Jag såg nästan ända
bort till Mariannelun... Mariehamn menade jag.



En med metallband!
Stor spricka i den + att botten höll på att ramla ur.
Det visade sig att det bara var spikarna som rört på sig.
Lite knacka här och lite bulta där och sedan...





Sist och slutligen en sprillans, som jag hängde upp i körsbärsträdet.


När jag gjorde det drabbades jag av ett anfall av avundsjuka.

JAG VILL OCKSÅ BO I ETT KÖRSBÄRSTRÄD!





onsdag 24 april 2013

Torrväder!

Inget tvättråd!


Men den är tillverkad av ren polyester, så det skall väl gå att ta reda på.

Konstfiber, polyester - Tåligt material! Går utmärkt att tvätta i 60 grader. Om plagget inte är väldigt smutsigt funkar 40 grader utmärkt.

Jaha.
Inte vill jag ju köra en maskin med bara ett plagg i.
60 grader...
Det är ju den temperaturen jag tvättar strumpor och underkläder i.
Nog är väl det lite vanvördigt?

Nu ÄR det ju bara en akterflagga, fast en väldigt stor sådan. (Wedhögens, vi skickade inte med den till Sibbo, den nya hemmahamnen)

Jag bestämmer mig för att tvätta den tillsammans med lakanen från mormors (mammas) senaste övernattning.
Hon har hedrat de åländska öarna i över 80 år,
...alltså är hon äldre än flaggan med god marginal.
Det är hedervärt nog, tycker jag.
Men inte äldre än den första flaggan som togs fram till sångfesten i Mariehamn 1922.



Så här kunde det ha sett ut från våra flaggstänger nu den sista söndagen i Maj, Ålandsflaggas dag.







Den inofficiella flaggan från 1922

Jag har lärt mig att tycka om den röda färgen i flaggan vi har nu och att vi har en korsflagga liksom de andra nordiska flaggorna.

tisdag 23 april 2013

Man skall hållas hemma!

Jag var till tandläkaren idag.
Inga hål, men tydligen biter jag ihop tänderna så de håller på att försvinna.
Tuggelitugg, gnagelignag, gnisselgnissel, det är vad jag sysslar med förutom att blogga då då.
Jag har ingen aning om när jag gör det, men ATT jag gör det är ett faktum då betarna snart är ett minne blott.

Nu skall det bli bettskena som jag skall ha när jag sover.
Jippi!

Förstod väl att jag inte skulle slippa lindrigt undan, nämligen livsfarligt att gå till "tandis".
En prövning för mig med bettskena... och kanske för maken också... ha ha ha !
Dessutom är jag inte ensam om det.
Tandsköterskan berättade att Jonas Gardell har en bettskena som han kallar Isabell.
Jag får väl kalla min för Gardell.


Här förklarar han känslan rätt bra.

När jag satte mig i tandläkarstolen 10.15. kom jag ihåg att jag inte vridit på P-skivan då jag parkerat.
Klockan 10.18 hade jag fått böter.

Behöver?... jag förklara känslan?


Jag borde skaffa mig en Park Safe, som ställer in tiden när man stannar motorn.



måndag 22 april 2013

Två nyanser av rött

Knappt hade vi sett det sista av akterspegeln av vår sålda båt, förrän vi hoppade in i bilen och körde till nästa båtprojekt.
Snipan!
Den allra sista båten som pappa byggde.
Med gemensamma krafter så skall den hållas i skick.
Det tog en par timmar att skrapa den, så vi bestämde oss för att komma tillbaka nästa dag och göra resten.
Maken tog utsidan (det tunga jobbet) och jag tog insidan.
Förr städades insidan med en svärtesvinge, men i brist på sådana använde jag skrapjärn, stålborste...
... och nu kommer det innovativa...
dieselkraftverk och dammsugare!
Sedan medeltiden har ändå vissa framsteg gjorts som kan kallas arbetsbesparande.
Medeltiden? Nej säkert längre tillbaka!


Nu är det år 2013 och snipan såg ut såhär ena dagen.


Efter andra dagens jobb såg den ut på detta vis.
Jag säger bara...
Det är tur att den "snipansvarige" sitter i Libyen och tittar ut över medelhavet och önskar att han såg ut över Delet istället,
för...  hallonrosa!!
Det bäddar för att vi slipper arbetet med snipan nästa år misstänker jag.


Bäcken som rinner ner intill båthuset har tinat.
Det brusade skönt och vårligt under fikapausen.



Vi får hoppas att den blivit mindre strid tills Libyenresenären kommer hem.
...att han inte får för sig att trycka ner mig där tills jag lärt mig veta hut! ...angående bottenfärger på snipor.




söndag 21 april 2013

Avsked



Ser ni båten på sin vinterförvaringsplats?
Nej, inte jag heller, för den är såld.


Denna gång behövdes inte sjökort och kompass
...möjligen en GPS då.


Av alla båtar vi haft, har jag tyckt bäst om Anja af Wedhögen.
Jag muttrade när hon rullade av gården.
"Jaha..." (min son gav mig en värderande blick) ... "Varför köpte inte du den då, morsan?"
Jaaaa, jaaaaa, jaaaaa! Jag vet!!! JOBB!
Innan man sitter på akterdäck och sakta ser holmarna glida förbi, har mycket tid och möda lagts ner.
Nu får någon annan sitta på akterdäck!
...och lägga ner mödan.


Trångt på sina ställen.
Hon är tio meter lång så det blev ett ordentligt ekipage.


Så bar det iväg på nya äventyr.
Viker av på kyrkvägen.


Hälsa med dig till Sibbo!

onsdag 17 april 2013

Välarbetad

I morse såg jag ännu en gång Hornbachs reklamfilm på TV.
(Det är den där killen som planterar och skapar en bäck på en luftballong) Jag blir sur på mig själv när jag "fångas" av reklam.
Jag vill inte, jag vill vara smartare än reklamen... men om jag rannsakar mig själv så vet jag att jag åker dit på det. Hornbachs reklam är så livsbeakande så de charmar byxorna av mig. (ja ja kom inte på något annat uttryck)
Jag hittade en reklam på You tube som mera kunde hamna i kategorin kortfilm. Mysigt!

tisdag 16 april 2013

Trångt

Basilikasådden grodde bara jag vände ryggen till.
Sedan växte den så det knakade.


Det tog inte länge förrän den fick för trångt.

Det blev därför att köpa jord och sätta igång och skola om plantorna.
I den aldrig sinande informationsbrunnen Google, påstod man att  man skulle plantera plantorna en och en.
Man skall nämligen toppa dem när de bildar knopp och basilikan skulle då växa till formidabla buskar.
Vi har ännu inte kommit dit och jag satsar istället på att ha flera i samma kruka. Jag får väl nypa bort i värsta fall, om det visar sig att jag blir alldeles nedväxt.
Jag måste berätta att det doftade väldigt gott när jag rörde om plantorna. Inget snack om saken, nog var det basilika alltid.


Ett litet utbyte av plantor är planerat att skall ske.
Det lär frodas tomatplantor i Mariehamn och om jag sköter mina kort väl så kanske någon av dem hamnar hit till mig.



Nu måste jag dessutom ännu en gång fara till butiken och köpa mera jord.
Det visade sig att persiljefröna som  varnades att hade så lång groningstid, kom också som sjutna ur kanoner.
Minst tusen plantor ser det ut som... ja nästan...
Så de måste också skolas om nu.
Dessutom så har jag planer på att så mera... frön redan inköpta.

Jag undrar om jag tagit mig vatten över det där kända huvudet, ni vet...?


måndag 15 april 2013

Att bestämma sig.

Att det skall vara så svårt!
Man måste komma till ett beslut någon gång.
Vi är redan för sent ute med beställningen av dörrar och fönster till vårt farstukvistbygge.
VI KUNDE HELT ENKELT INTE BESTÄMMA OSS!!
Men nu är det gjort, i alla fall.
Sist och slutligen kunde vi enas om storleken på fönster.

Sedan var det dörren.
En vit dörr med ett fönster så lika de andra fönsterna som möjligt, det var vad vi tänkt oss.


Vi var överens...
tills vi började fundera...
Torpets allra första dörr var ockrafärgad.
Vi tänkte om.
Vi ville ha en ockrafärgad dörr.
Det kostade lite mer men...
Den gick att få i guldockra.

Vi var överens...
tills vi började fundera.
Hade man så stora fönster i dörrarna på gamla fiskartorp förr?



Vi tänkte om.
Vi ville ha en dörr som såg enklare ut.
Den gick att få i guldockra även den.
Beställningen gjordes.
Vi var överens...
tills vi började fundera.
Egentligen hade den gamla dörren inget fönster alls.

Nu började vi titta på en dörr som var väldigt lik.
Vi kunde ännu ändra beställningen.
Vi tänkte om.


Den kostade 240 e mer, men det fick den göra för vi utgick från att den såg likadan ut på insidan.
Men ser ni, det gjorde den inte. Den var slät. Skulle vi ha den med påliggande lister, liksom på utsidan så kostade det allt några hundra till.
Då hade vi nått och passerat smärtgränsen för vad en dörr får kosta på ett vint och snett torp.
Tillbaka till alternativ två.
Vi var överens.

Det var då rysligt...

...vilket uppehåll i bloggandet det blev!
Ingenting i mitt fantastiska liv har fallit i nåd hos mig, som så intressant, att jag anser att det bör vidarebefodras till resten av världen.
Därför känns det nu som om jag skriver ett amerikabrev.

Här hemma på tunet lefver vi gott.
Både maken och jag går varje dag starka och friska till våra sysslor.
Den yngsta av herrens gåvor, kommer framgångsrikt att avsluta sin lagstadgade skolgång i juni och avser därefter att söka sig ut i arbetslifvet under sommaren.
Det är nu tunga tider i vårt land. 
Den som ett arbete förvärvar skall känna tacksamhet och stor nåd inför möjligheten att med egna medel få möjlighet att skyla sin kropp med inköpta plagg från storstaden... och eventuellt ett par nya converse...

Ok, där for det...
Just nu sitter jag och njuter.
Jag njuter av att regnet smattrar mot rutan.
Ett sådant efterlängtat ljud!
Hur efterlängtat är tom. överraskande för mig själv.
Skulle jag bli tvungen att höra snö knarra under skon igen inom ett halvår, krävs minst lika lång terapi av det traumat.

Jag känner mig faktiskt så upprymd över att det regnar och inte snöar, att jag tror att jag skall bege mig på en promenad med hunden.
(om han inte vägrar).

Hej svejs!

onsdag 10 april 2013

Tål att anmärkas på än en gång.

Jag vet att jag nu upprepar mig, att jag bloggat om detta tidigare, men...

Igår var jag vid gott mod, vårens fröjder sprängde i mitt bröst när tranor med sina långa magra ben flög över mitt huvud och en tofsvipa "vinklade" på vid grannens åker.
Även mitt tidiga uppvak i morse av upprörda trutar och måsar som tuktade en havsörn ovanför mitt hustak, kunde intet på något sätt ta ner humöret.
Nej istället manade det till en trevlig promenad på förmiddagen.


Trevlig?
Nej, knappast!
Mitt sinne förmörkades mer och mer.
Vartefter snön smält så kommer det fram vad "sopkastaren" i min by har sysslat med under vintern.
Denna varande karbunkel som passerar byn, eller finns mitt ibland oss, har inte slutat med sitt ondskefulla beteende.


Att med beräkning... knyta ihop en påse sopor, ta den med i bilen, öppna fönstret....
OCH BARA KASTA!!!!!!!!!



Var det hamnar spelar ingen roll!


Att personen röker LM cigaretter och på sikt kommer att få de sjukdomar som följer med detta beteende och en ansträngd ekonomi...
GER INGEN TRÖST!!!!
Du "kroppsöppning avsedd för tömning av mänskliga restprodukter!!"...
Nu talar jag till dig!!!
Om jag någon gång tar dig på bar gärning med detta ILLDÅD!!... så kommer jag inte att kunna garantera att mitt etiska tänkande gentemot andra människor, kommer att följa helt ut med min ordström.
Jag kommer inte att garantera att mitt språkbruk skall följa de regler som jag riktat upp och lovat mig själv att i största möjliga mån hålla. GRRRRRRRRRR!
....
....
Ja ja...
(ilskan håller på att rinna av)
Förmodligen har du troligtvis haft en svår barndom och egentligen är du bara en stackare...
Härmed inbjuder jag dig därför till städningen av byn!
Detta går av stapeln några dagar före Valborg, ...lapp om tid kommer i din låda.


En stackare var troligtvis även den som slirade sig hem utan brodd på skon, denna snorhala vinter.

måndag 8 april 2013

Så dags nu...

Jag undrar om jag oroar mig som vanligt folk...?
Gör andra som jag?
Om jag skall göra något framledes som jag är osäker på, så bara snuddar jag vid tanken kring denna "sak", skjuter upp och ignorerar, ...tefloneffekten när den är som värst, skulle man kunna säga.

Inte tänka, inte tänka, inte tänka... men... det ligger ändå längst bak i huvudet och gnaaaager....

Det är nu redan på lördag som jag skall sjunga på begravning.
Det är inte många dagar dit, slog det mig i morse.

Var hittar jag noter och text?
Vem skall kompa?
Det är mitt i en vakperiod... borde jag egentligen inte ordna ledigt?... jag menar... stiga upp efter två timmars sömn och fara och sjunga på ett värdigt sätt?
Hur tänkte jag egentligen när jag lovade komma?

"Där gullvivan blommar"! ...av Pugh Rogefelt...
Nog borde den sjungas till gitarr.

JAG SOM INTE SPELAT GITARR PÅ FLERA ÅR!!
Nu blir det att damma av både gitarren och kunskapen.


Gitarrdammningen gick ju bra...


Det var inte helt besvärsfritt att hitta *capotaston.
(*grunka som klämmer åt strängarna så man får en tonartshöjning).

Nu har jag ringt och raggat noter.
Jag har talat med prästen.
Jag har ordnat ledigt.
Ringt kantorn (som inte svarat)

Ändan är ur vagnen och nu gnager det inte så mycket mera.

Nu är det bara att träna in gitarrkompet då.
Bara!

söndag 7 april 2013

Da`n före deppareda`n

Det var igår det!
Dagen då man kunde skönja en ljusning, en möjlighet till vår och sommar.
När man vaknade i morse var marken täckt av det vita, benämnt med det onämnbara ordet som jag numera inte vill ta i min mun, men börjar på s.
Allt är tyst i huset, ingen radio, inga samtal, maken sitter vid datorn och arbetar, dotern läser läxor på sitt rum, hunden sover, jag går och plockar vissna blad från krukväxterna.
Av gårdagens stohej och glada pladder finns inget.

Därför riktar jag mitt intresse till gårdagen... vårdagen... utochgårdagen och bramårdagen.
Man bara MÅSTE! ut i det vackra vädret.
Något annat vore helt otänkbart, kändes det som.

Vi vandrade till Marsund.
Solen baddade på våra ansikten och man fick en känsla av att jackan var obehövlig.
Väl framme...


Öppet vatten!
Trots de kalla nätterna så öppnas isen upp mer och mer.
Solen tär från ovansidan och vårströmmarna underifrån.


Det är fortfarande väldigt lågt vattenstånd.
Nu har ju inte jag den bästa kameran i världen för att ta bilder på långt avstånd med, men...
Varsågod!


En suddig mås!
Jag har aldrig sett en mås sitta på denna grynna förr.
Där skall abborrar simma.

Så trevligt!


Några släktingar till mig satt vid deras båthus.
Det blev ju genast en stund på deras ljugarbänk.
Inte så lång stund för, kan ni gissa?
VI FICK FÖR VARMT!!!


Jag och Marsund bjuder på lite mera öppet vatten!

fredag 5 april 2013

Fransarna växer!

Kommer ni ihåg att jag köpte någon sorts "fransgödning"?
Något som skulle göra att ögonfransarna växte och blev längre?
Jag tror bannemig att det fungerade!
Nu har jag ju mascara på annars skulle de inte synas alls, så det är lite fusk...


men skulle ni sett hur de var från början så...
Det är väl bara att fortsätta tills mirakelkuren är slut, så får jag då!...ta beslut om jag köper mera.










IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK!!!

Sauronsöga ser dig!!!

torsdag 4 april 2013

Is

Nu är det ju ingen som tror det...
men den KAN!... komma att försvinna.
För att vi inte skall glömma.
Is!



.