Två nyanser av rött

Knappt hade vi sett det sista av akterspegeln av vår sålda båt, förrän vi hoppade in i bilen och körde till nästa båtprojekt.
Snipan!
Den allra sista båten som pappa byggde.
Med gemensamma krafter så skall den hållas i skick.
Det tog en par timmar att skrapa den, så vi bestämde oss för att komma tillbaka nästa dag och göra resten.
Maken tog utsidan (det tunga jobbet) och jag tog insidan.
Förr städades insidan med en svärtesvinge, men i brist på sådana använde jag skrapjärn, stålborste...
... och nu kommer det innovativa...
dieselkraftverk och dammsugare!
Sedan medeltiden har ändå vissa framsteg gjorts som kan kallas arbetsbesparande.
Medeltiden? Nej säkert längre tillbaka!

Nu är det år 2013 och snipan såg ut såhär ena dagen.

Efter andra dagens jobb såg den ut på detta vis.
Jag säger bara...
Det är tur att den "snipansvarige" sitter i Libyen och tittar ut över medelhavet och önskar att han såg ut över Delet istället,
för...  hallonrosa!!
Det bäddar för att vi slipper arbetet med snipan nästa år misstänker jag.

Bäcken som rinner ner intill båthuset har tinat.
Det brusade skönt och vårligt under fikapausen.

Vi får hoppas att den blivit mindre strid tills Libyenresenären kommer hem.
...att han inte får för sig att trycka ner mig där tills jag lärt mig veta hut! ...angående bottenfärger på snipor.